Hästsnack
Häromdagen stod ett nytt dressyrstaket uppställt i paddocken.
Tant Brun: Fnys! Fnorrrrk! Oh my GOD!!! VAD ÄR DET DÄR???
Jag: Det är bara ett dressyrstaket.
Tant Brun: Å nej! Det är häxkonst! Det stod inte där igår!!!
Jag: Men nu gör det det. Seså.
Tant Brun: Fnyyys! Jag tänker ICKE släppa det ur sikte! Hruuumf! Fattar du inte att det ligger på huk för att kunna hoppa på oss och DÖDA oss?
Jag: Nu går vi framåt och struntar i det.
Tant Brun: Åh matte - du är så naiv! TUR för dig att du har mig som kan se när saker VERKLIGEN är farliga! Snork!
Jag: Jaja.
Tant Brun: Jag tänker springa på snedden hela ridpasset för att inte släppa det ur sikte!
Jag: Ok.
Nån timme senare:
Pricknäsa: Oj vad är det där? Nya leksaker? Va skoj!!!
Jag: Nej det är bara ett dressyrstaket.
Pricknäsa: Kom igen matte, vi går fram och kollar!
Jag: Ok.
Pricknäsa: Åh kolla här, man kan ta dom i munnen!
Jag: Nej det får man inte.
Pricknäsa: Och lyfta upp dom!!!
Jag: NEJ, spotta ut NU!
Pricknäsa: Okej. Får jag leka med dom sen när vi ridit färdigt då?
Jag: Nej, det är inga leksaker.
Pricknäsa: Då tänker jag tjura hela ridpasset och släääpa fötterna i gruset.
Jag: Vi kan kasta bollen en stund istället.
Pricknäsa: Jaaa, bollen! Tjohooo! Sisten på bollen är en rutten ardenner!
