the(b)loglady

Läser om domen i Norrköpings tingsrätt i veckan. Ni vet, kvinnan som blev tafsad i rumpan av en man, klappade till honom i självförsvar och dömdes för misshandel. Många är upprörda - det låter ju helt jävla sjukt. Själv vet jag av erfarenhet att det är precis så här det kan funka. Minnena väcks från den gången jag förlorade mina illusioner om rättssystemet, i en liknande situation.

 

Vi var unga och rätt kaxiga, jag och min kompis Lina.

Vi hade spökat ut oss ordentligt för att gå på halloweenfest som vår kompis arrangerat. Jag hade svart kort klänning, dramatisk håruppsättning och hade sminkat stora blodiga sår i ansiktet. Hon var klädd på liknande sätt. Vi kände nästan ingen på festen men hade bestämt oss för att ha skitkul.

 

I början var snubben bara lite normalt irriterande, följde efter mig och ville prata, försökte klämma både här och där och sedan skämta bort det när jag blev irriterad. När han inte gav sig blev jag väl förbannad, sade till honom att en gång till så får du en smäll. Vilket sedan hände - han tafsade, jag klippte till honom. En örfil i ansiktet, inte särskilt hårt, mest som en markering att nu jävlar räcker det. Sen gick jag till Lina och berättade om idioten, vi garvade, skålade och drog till dansgolvet.

Sen hände allt väldigt snabbt. Slaget träffade mig i ansiktet och jag föll handlöst till golvet. När jag såg upp såg jag snubben stå där, helt svart i ögonen. Någon fick honom därifrån, jag sökte chockad upp mina kompisar, som först efter en stund såg att det faktiskt var riktigt blod som rann från ett stort sår i kinden och blandade sig med sminkblodet.

Efter ytterligare tumult, där snubben gav sig på både mig och Lina igen med fler skador som följd, bla tog han stryptag på mig, tog vi oss äntligen därifrån. Vi var alldeles chockade, vad var det som hade hänt egentligen?

 

Morgonen därpå gick vi till polisen och anmälde. Vi hade blåmärken på halsen och jag mitt sår i ansiktet där hans knytnäve träffat. Jag såg verkligen inte klok ut.

När jag kom till hur jag gett killen en örfil, sade polisen "Du vet väl att man inte får slå någon?"

Sedan frågade han hur jag varit klädd, och tillade "Tar man på sig en kort klänning får man nog räkna med ett litet nyp i baken"

 

Rättegången, ett år senare, var ett stort skämt. Där satt killen, välklädd i kostym, och berättade hur slampigt vi varit klädda, hur nykter och städad han varit, hur fulla vi varit. Ord stod mot ord.

Domstolen gick helt på hans berättelse, trots att han erkände att han tafsat. Det ansågs inte kunna bevisas att han förstått att det var ovälkommet.  Ingen annan från festen vågade eller ville vittna. 

End of story.

Och end of mina illusioner om rättssystemet. Visst hade man hört om hur tjejer blir ifrågasatta för sin klädseln tex, men det var en annan sak att behöva uppleva det själv.

 

Det känns extra förjävligt att vi inte kommit längre nu. Det där hände för närmare 20 år sen, hur kan det fortfarande vara samma unkna värderingar som styr hur man dömer? Eller rentav ännu värre - vi blev iallafall inte skadeståndsskyldiga.

När ska kvinnors kroppar sluta ses som något slags allmängods?

Och vad tusan ska vi lära våra döttrar..."Nej du får inte slå till en snubbe som tafsar för då blir du straffad" ???

 

Det börjar ju redan på dagis, killarna tillåts trakassera tjejerna bäst de vill och ursäktas med att 'äsch, strunt i honom, pojkar är sådana' eller 'Han är säkert bara kär i dig, det är därför han knuffar på dig'.

Jag vill lära min dotter attn skrika, slå tillbaka, DET ÄR INTE OKEJ!!!