14 fantastiska år
Alla som har känt mig länge vet precis vilken (tvärsäker) inställning jag hade: jag ska inte ha några barn! Småungar är självupptagna, läskiga, obegripliga och verkar ha förmågan att få tidigare förnuftiga och trevliga människor att förvandlast till urtrista föräldrapuckon. No kids for me! Varför alls överväga saken, när djur av olika slag är så oändligt mycket roligare?
Trots det valde han att komma, min modiga pojke. Eftersom jag numera känner honom ganska väl, kan jag se det som utslag av både hans stora envishet och hans rätt knäppa humor. Kanske visste han också att äventyrslusta skulle ta överhanden över barnovilja, att den ännu ofödda mamman skulle greppa chansen till ett okänt och hejdundrande äventyr bara för att den gavs?
Idag firar vi att 14 år har gått sen den där magiska dagen. Med traditionsenlig purjolök. Men även med 3Dbio och rymdfilmen Gravity.
Må dina kloka tankar aldrig tryta och ditt mod aldrig sina, min son! Och tack för att du forfarande ser bio med morsan som ett helt ok nöje på purjolöksdagen!